Isoanonym

Vecka 22 - dag 148

Kategori: Allmänt

Imorse när jag vaknade och kollade mig i spegeln så steg sig en enorm panik. Jag började må illa så att jag ville spy, fick ont i magen, började kalldvettas, samtidigt som en miljon tankar for omkring i mitt huvud. 

Tänk om det inte blir bättre till nästa vecka? (inplanerad aktivitet)

Vad gör jag då? När jag inte finner någon lösning så får jag samma panik som när jag tänker på döden "för länge" 

Mamma försökte prata lite vett i mig och jag håller helt med om vad hon säger. Jag måste lära mig att hantera dessa situationer och inte leva "mellan" mina helvetesdagar. Men det svåra är att göra det också.. 

Att jag har psykiska störningar vet jag om. Har tidigare haft träningsmani och ätstörningar. Det är samma beteende och panikattacker, så jag vet att det är mitt tankesätt som behöver ändras, inte bara min hy.. 

Hur som helst så har jag en vecka på mig att bli bra. Jag tvivlar men just nu försöker jag tänka att "jag vet att det inte kommer att vara helt borta till dess, men om jag låter det vara så ökar jag chanserna att det blir bättre" 

Det hela slutade med att jag tog mina lugnande mediciner och sov till nu. Skönt men så tragiskt att jag är "tillbaka på ruta ett" och måste ta lugnande för att kunna släppa tankarna och få sova. 

Att jag slutar med min medicin i slutet av juli kan hudmottagningen glömma! Att få en aktiv böld en månad innan bevisar att min hud behöver längre behandling än planerat. 

Nu ska jag läsa en bok och försöka "glömma" allt. Det är enda utvägen just nu. Men egentligen borde jag försöka acceptera.. 

/ISOANONYM 
Kommentera inlägget här: