Vecka 15 - dag 103
Kategori: Allmänt
Idag är helvetesdagen asså! Allt känns verkligen piss. Huden är torr samtidigt som jag under de tre senaste dagarna upptäckt en ny finne varje dag. Dock väldigt små och varet ploppar ut innan jag ens har upptäckt flnnen, så det är positivt. Men eftersom att huden är så känslig så blir det små röda märken kvar.
Första dagen när jag upptäckte en finne så gick jag direkt in och kollade min mens-kalender, och som jag misstänkte så är detta min mensvecka, så då kunde jag lugna ner mig lite. Trodde att jag fått något återfall först och kände hur pulsen rusade.
Men till det absolut jobbigaste just nu! Min ena spruckna läpp varar och ser ut som ett stort munsår. Det gör sååå ont och jag vill inte visa mig ute. Jag oooorkar inte ligga inne i fyra veckor och låta detta läka. Men om det inte blivit bättre på fredag så får jag rådfråga min läkare om jag behöver antibiotika.
(Det började som en blåsa i lördags, en vecka sedan alltså, och idag är det ett varande sår)
Jag accepterar helt enkelt inte att låta läkningsprocessen ta mer än två veckor. Och det är ju på lördag. Jag har stängt mig inne till och från i fyra månader nu, jag har tröttnat för länge sedan, men något får mig att hoppas och att hålla ut!
Och nu tycker ni säkert att jag låter fånig och måste lära mig att leva med hudproblem. Absolut är det så. Alla människor får finnar, eksem eller har någon form av hudproblem, så jag vet att jag inte kan få ett perfekt resultat. MEN det finns en gräns mellan ok / inte ok, och den kan jag inte beskriva. Det handlar mest om storlek. Jag har hellre en blodig skorpa som är liten en en hudfärgad skorpa som är stor. (Jag har en sjuk syn på min hud och jag kan stå i timmar och inspektera mitt ansikte)
Hur som helst så beeeeer jag till gud att mitt munsår/spruckna mungipa kan läka i relativt normal takt. Varför gör medicinen att läkningsprocessen typ stannar upp? Jag tänkte be hud om en antibiotika kur då jaf inte haft någon böld/finne som orsakat sår på väldigt lönge (läppen var inte en böld) och tänkte då att om jag äter antibiotika som lite hjälp på traven mot alla såren så är ju min hud "återställd" efter det och då kan jag bara fokusera på att underhålla den i fortsättningen. Nu får jag hålla på och smörja med feta krämer för att det ska läka, och det påverkar huden runt om såret.
Vad tror ni? Är antibiotika ett alternativ eller är det bara att ligga inne de 4 närmaste veckorna?
/ISOANONYM
Anonym säger:
Hej,
hatar när vänner/familj säger "sluta var så töntig och göm dig hemma" "alla har finnar" "vem bryr sig" osv osv, du känner säkert igen dig. Sen jag fick min akuta akne, från 0 till EXTREM konglobat akne, har jag stannat hemma från skolan under hela perioden. Jag är fortfarande hemma. Det har gått ca 10 veckor.
Så jag kommer antagligen behöva gå om, mitt liv suger verkligen just nu. Ingen annan kan sätta sig in i just sin egna situation! Hatar att bli dömd
Anonym säger:
Jag känner mig verkligen igen mig i det du skriver och jag förlorade själv mitt jobb för några månader sedan. Så det o gå på iso är ingen nice kombo, men för min del var det rätt i tiden att köra igång kuren under denna period. Kredd till dem som går på behandlingen samtidigt som jobb/skola!
För min del så kände jag många gånger att behandlingen stannade upp. Första veckorna kändes det väldigt bra, finnarna försvann. Men efter ca 3 månader stannade allt upp o jag fick de där små vattniga "finnarna" lite då o då, samt sår i ansiktet så fort jag råkade pilla lite/klia.. Men det har väl att göra med att huden är så extremt känslig som sagt.. Sjukt jobbigt iaf! Jag tror helt enkelt man får stå ut, återfukta så gott man kan o låta bli att pilla o stirra för mkt, för med tiden blir det bättre! :)
Jag avslutade min kur för 1,5 vecka sedan och är fortfarande inte helt finnfri. De aktiva finnarna är borta, men har några sår som behöver läka, samt alla jävla ärr som syns trots att jag inte har finnar. Så även fast jag är klar, känns det som att jag har en hel process kvar, med att få huden i balans igen och i sin tur få bort ärren..
Gu nu blev det en hel novell här haha, men ja, kämpa på och läs andra bloggar, hjälpte mig mkt under min behandling :)