Isoanonym

Först tänkte jag be om ursäkt för mitt otroligt deppiga inlägg som jag skrev tidigare idag, men sen kom jag på mig själv. "Ne, varför ska jag be om ursäkt? Det är såhär jag är och det är precis såhär jag mår och det finns ingen anledning att försköna det hela" jag vill att folk ska känna att de inte är ensamma över att må skit över acnen. Jag har hört många som säger att det går att lära sig att leva med acnen, okej till en viss gräns! Men jag tänker inte acceptera det. Jag har svarat jättebra på medicinen även om det är en tuff period just nu. Det ingår oftast upp och nedgångar i en behandling. 

Angående dessa dagar då man bara vill skita i allt eller kanske till och med lämna världen för en stund (det är vanligare än vad man tror) så har jag nog bara ett tips. Det är inget super tips som kommer få dig på världens bästa humör, men det brukar få mig att må liite bättre iaf. 

Jag har en hemlig mapp på min mobil, som man behöver lösenord för att komma åt. Där har jag fotat främst 

mitt ansikte, men även rygg/bröst. Jag har tagit bilder iaf en gång i veckan och just nu finns det totalt 131 bilder i den mappen. I början kändes det jättejobbigt att ta kort på sig själv när man började gråta så fort man såg sig själv. Men nu när jag bläddrar igenom bilderna och ser en förbättring så mår jag faktiskt lite bättre, och jag hittar tillbaka till hoppet och tänker "ne ge inte upp nu, visa hur stark du är" jag tänker fortsätta kämpa, sen att jag inte visar mig bland folk är något jag på längre sikt behöver jobba med. Men när mina finnar läkt ut helt, då ska jag visa världen. Och inget kommer att hindra mig i framtiden. 

Jag är så oerhört taggad på att få leva fullt ut, och känna. "Jag ser bra ut" och det kände jag för några dagar sedan när mina finnar var borta. Så nu väntar jag bara på att finnen/ såret i pannan ska få läka helt, och sen ska finnen på bröstet få läka så gott de kan tills mitt face är bra, för då ska jag leva mitt liv! 

/ISOANONYM